2011 – Det ser kul ut

Skrivet av Björn - Publicerad den 24 januari, 2011 i Analyser. 4 Kommentarer

Jamenvisst. Bollen är i luften. Bloggen arbetar sig ur vinterdvalan, gnuggar sömnskorpan ur ögonen och blickar framåt mot 2011. De första matcherna är spelade och truppen börjar ta form. Vi börjar väl med att titta lite närmare på den.

Målvakter:

Vitali Teles: Given etta mellan stolparna. Känns inte som någon av ligans bättre målvakter. Jaro har en tradition av finfina målvakter och esten lever inte riktigt upp till den. Vi får hoppas att han kan ta ett par kliv framåt och bli lite tryggare.

Jesse Öst: Svårt att säga något om, spelade en del men JBK i fjol och var inte direkt glänsande.

Försvar:

Tillman Grove: Att det tyska expresståget valde att skriva på för ett år till var en av årets bästa nyheter. Tillaman är snabb, placerings- och brytningssäker.En av de bästa ytterbackarna i Veikkausliiga.

Maxim Vasiljev: Ännu en nyckelspelare. Var en gigant i fjol och lär fortsätta utvecklas. Hoppas bara att vi får behålla honom hela säsongen.

Heikki Aho: Lagets ledare. Lika bra i mitten som på högerbacken. Hoppas vi kan spela Heikki i mitten då han och Maxim kompletterar varandra på ett perfekt sätt. Med Heikki – Maxim – Tillman har Jaro till 3/4 en backlinje för ett absolut topplag.

Nosh A Lody: Hade en dålig säsong i fjol. Spelade i matchen mot JBK och imponerade inte då heller. Känns inte som en startspelare i år heller.

Johan Brunell: Tillbringade fjolåret i JBK utan att lysa. Imponerade inte som mittback mot SJK, men det kan ha berott på viss nervositet.

Jari Sara: Hoppas som vanligt att den evigt skadade Jari Sara ska få en hel säsong. Kan användas både på mittfältet och som ytterback. Drömscenariot vore ett riktigt genombrott för Sara det här året. Då skulle vi ha den högerback som saknas i denperfekta backlinjen.

Ilja Vaganov: Spelade i JBK under hösten och briljerade. Helt klart en personlig favorit för undertecknad. Borde kunna ta ett steg till och bli en riktigt bra ligaspelare. Det problematiska med Vaganon är att han visst är vänsterfotad. Inte optimalt för en backlinje som behöver en högerback.

Backlinjen just nu: Tillman – Heikki – Maxim – Sara eller Tillman – Ilja – Maxim – Heikki.

Mittfältet:

Markus Kronholm: Fjolårets stora utropstecken och genombrottsman har fortsatt att visa fina takter i vinter. Lär få en stor roll på mittfältet också i år.

Thomas Kula: var JBKs klart bästa spelare i fjol och kan kanske göra ett liknande genombrott som Kronholm. Kula besitter dessutom ett utmärkt tillslag och är mer av ett offensivt hot.

Jussi Aalto: Alla gör vi misstag och det är i sig ingen fara. Faran ligger i att inte lära sig av sina misstag. Aalto har visat han lärt sin läxa. Nu är han tillbaka i bättre form än någonsin och bered att ge allt för Jaro och Eremenko. Nu väntar vi bara på att fotskadan ska ge med sig. Vi vill se Jussi dominera på kymppipaikka. Välkommen hem!

Patrick Byskata: Spännande nyförvärv som känns lugn och trygg på sin position som defensiv mittfältare. Har sett för lite av honom för att kunna ge ett längre utlåtande.

Simon Skrabb: Killen var 15 år för en vecka sedan och är den mest intressanta spelare som kommit från Jaros juniorer sedan bröderna Eremenko. Vi får bara hoppas att han får möjligheten att utvecklas i lugn och ro under Eremenkos vakande öga.

Mittfältet just nu: Kronholm (DM)    Aalto(OM)    Kula/Byskata (DM)

Anfall:

Papa Niang: Lagets offensiva stjärna. Utvecklades i fjol från en utfyllnadsspelare till en riktig nyckelspelare. Snabb, teknisk och en bra målskytt.

Tommi Haanpää: Vinterns succéman. Sex mål på tre matcher. Snabbheten har alltid funnits där. Men nu står han rätt, gör mål på chanserna, dribblar backen om det behövs. Haanpää ser ut som en man för startelvan.

Mattias Wargh: Otroligt kul att ha med Frilli i laget. Visade i JBK att han har vad som krävs för att vara en klassisk center. Snabb stark, målfarlig och ett fantastiskt tillslag.

Iidle Elmi: Är lika gammal som Skrabb. Otroligt snabb. Behöver bli skickligare med bollen som han ofta får för långt ifrån sig när han är i aktion. Med B-juniorerna kunde han leva helt på sin snabbhet. I ligan  fungerar det inte riktigt så. Men har helt klart potential att gå långt.

Anfallet just nu: Papa(VY)       Frilli(C)    Haanpää(HY)

De två senaste veckorna har en del provspelare visat upp sig under träningar och matcher. Av dem skulle jag välja att skriva kontrakt med… ingen alls. De båda centrarna hade ingenting som inte Frilli har. I synnerhet inte Awoki. Att slå sig in i Jaros backlinje är inte lätt och de båda vänsterbackarna som prövade lyckan var väl okej men inte i närheten av Grove. När vi dessutom har spelare som Sara, Kula och Vaganov som kan spela på samma position finns det helt enkelt ingen orsak. Spara pengarna. Tahvanainen var den mest lyckade provspelaren men det räcker inte. På mittfältet har vi många egna spelare som förtjänar chansen. Dessutom ska vi avvakta vad de båda Georgierna har att erbjuda. Det verkar lovande. Jaro är i en bra situation. Vi behöver inte plocka in utfyllnadsspelare. Dessutom har vi ”Yeres” kontakter till Kiev och Metallist. Med lite tur kommer en eller två riktiga förstärkningar där ifrån ännu. Sen har vi Ymer som inte är helt ute ur bilden.

Det är alltjämt köparens marknad i fotbollsvärlden och Jaro gör rätt som håller huvudet kallt.

Det var en säsongsinledningsreflektion modell längre. Kom gärna med era kommentarer och tankar.

Bygga för europaspel

Skrivet av Robin - Publicerad den 17 oktober, 2010 i Okategoriserade. 1 Kommentar

Det ligger ju visserligen inte endast i Jaros händer mera, men det finns ju faktiskt en möjlighet för de rödtröjade att få spela Europa League-kval nästa år. En vinst mot Oulu, samtidigt som Inter besegrar formsvaga Honka, så är vi där. Och det efter en säsong inför vilken vi av många tippades som bottenlag.

Själv låg min tippning på mellan placeringarna sju och tio, så oberoende hur det går i den sista omgången är jag strålande nöjd med vad Eremenko har gjort med laget under säsongen. Att slutplaceringen ligger mellan fjärde och sjätte plats är långt bättre än jag någonsin hade kunnat tro. Att vi ännu i näst sista omgången låg kvar i medaljstriden är något som vi med fotbollshjärtat i Jakobstad inte direkt har blivit bortskämda med.

Tänk då om allting faller på plats i den sista omgången. Då slutar laget fyra och tangerar Jaros bästa placering i ligan någonsin (om man räknar bort 1996 då Jaro faktiskt vann grundserien, men sedan missade totalt i slutspelsserien och slutligen blev femma). Det innebär också spel i Europa.

Tyvärr lär vi ju inte se någon europeisk fotboll i Jakobstad, utan får åka en bra bit för att få spela matcherna (Ratina är väl närmaste arena som är godkänd för ändamålet). Än viktigare är nog ändå att vi behöver ett väl sammansvetsat lag för att inte slås ut direkt. När man tittar på kontrakten, ser det tyvärr inte så bra ut. Situationen idag är som följer:

1. Vitali Teles (2010)
12. Jesse Öst (2010+1)

2. Nosh A Lody (2011)
3. Heikki Aho (2010)
4. Maksim Vasiljev (2012)
8. Jari Sara (2011)
13. Jani Sarajärvi (2010)
20. Tillmann Grove (2010)
22. Johan Brunell (2011)
??. Ilja Vaganov (2011+1)

5. Kåre Björkstrand  (2010)
6. Janne Vellamo (2010)
7. Marco Matrone (2010)
10. Ymer Xhaferi (2010)
15. Markus Kronholm (2012)
18. Thomas Kula (2011)
23. Jevgeni Novikov (2010)

19. Sebastian Mannström (2010)
9. Björn-Erik Sundqvist (2010+1)
11. Jani Bäckman (2010+1)
16. Papa Niang (2010)
17. Petter Meyer (2010)
21. Daniel Fellman (2010+1)
25. Venance Zézé (2010) lån FC Metalist
26. Tommi Haanpää (2011)
??. Mattias Wargh (2011)

En elva bestående av nu tillgängliga spelare skulle se ut ungefär så här:

                     Öst

Sara     Vasiljev     Vaganov    Brunell/Lody(?)

          Kronholm        Kula

                    ??????
Haanpää                             ??????
                    Frilli

Det här betyder att vi inför nästa säsong har en målvakt som ställvis har vacklat rejält i division 2. Vi har ett försvar som faktiskt ser ganska bra ut, om vi bara får en till ytterback. På mittfältet saknas den ack så viktiga spelfördelaren som har en väldigt central roll i Jeres fotboll och dessutom saknas rutin. I anfallet har vi ingen som leker fotboll, utan mera raktänkande spelare.

För tillfället har vi inte ett lag som klarar sig ute i Europa och det känns lite knepigt att tänka på att de mest tongivande spelarna  i år faktiskt inte har längre kontrakt än så här.

Snälla Jaro, om ni bara kan, förläng med Aho, förläng med Grove. Då har vi ett riktigt vasst försvar. Om ni bara kan, förläng med Xhaferi, som börjar visa verklig potential, förläng med Novikov, som ger rutin. Resten på mittfältet är bra utfyllnadsspelare, men inte lika viktiga. När det gäller anfallet så tror jag tyvärr att vi förlorar Sebu. Jag tror också att Papa höjer kraven en aning i och med att han har lyckats så bra nu i höst. Dessa två ser jag gärna att stannar, men det är inte alltför troligt. Utöver det vet jag inte. Meyer har inte spelat särskilt mycket i år, så jag har ingen större åsikt. Samma sak med Bäckman. När det gäller Böni, vet jag inte om det går att få ut så mycket mera av honom. Tyvärr. Egna produkter är alltid trevligt.

Om Jaro då klarar av att hålla en del spelare till ur stommen, kan nästa säsong bli riktigt, riktigt bra för oss rödvita.

Utan att gå händelserna alltför mycket i förväg, vad tror ni om Jaro 2011?

Dags för revansch–Dags att ta sista chansen

Skrivet av Björn - Publicerad den 12 oktober, 2010 i Okategoriserade. 0 Kommentarer

Bloggen har slicket såren efter det tunga nederlaget mot TPS. Nu lyfter vi sakta blicken igen för att se om medaljer eller möjligen Europa hägrar vid horisonten. Medan vi höjer på huvudet passar vi på att gör två saker. För det första går bloggens varmaste gratulationer till Jaros B–Juniorer som spelade hem ett historiskt brons i söndags. För det andra välkomnar vi åter Mathias Wargh i till nästa års lagbygge.

Med det sagt vänder vi blickarna mot östra Finland. Närmare bestämt Kuopio. För att drömmen om europaspel och kanske till och med medalj ska besannas finns bara ett allternativ. Seger mot KuPS på lördag. KuPS är jämte Jaro säsongens stora positiva överraskning. Själv tippade jag laget som en klar nedflyttningskandidat. Allra senast efter att Dickson lämnade var jag övertygad om att raset skulle inledas. Men truppen har visat sig vara stabil och med ett nyförvärv som Dudu har lagets vägvinnande spel fortsatt.

Men KuPS är ett lag som Jaro ska ha alla chanser att slå. Och vi har revansch att utkräva.Säsongens snöpligaste förlust kom hemma mot just KuPS. Efter en 90 minuter lång hemmapress fick Pietari Holopainen chansen på en frispark och förvaltade den. Det blev 0 poäng i en match som borde ha gett en klar seger.

Nu är insatserna höga. Det måste bli seger. Måste bli tre poäng.

Vi syns i Kuopio.

Östeuropeisk stabilitet

Skrivet av Björn - Publicerad den 1 oktober, 2010 i Okategoriserade. 0 Kommentarer

Bygget för 2011 är i gång. Grunden är  murad. Mittbacksparet cementerat.

Välkommen till vår klubb Ilja Vaganov.

En spelskicklig mittback som under sin höst i JBK visat att han kan bli en förstärkning för Jaro näst säsong. Ett bra komplement till Vasiljev. För den som vill se vårt nyförvärv spelar han med all sannolikhet i JBK:s backlinje i morgon när laget möter Santa Claus klockan 15 på Västra plan.

Vaganov har alltså undertecknat ett kontrakt på 1+1 år.

Backlinjen 2011, en förhoppning: Tillman-Maxim-Vaganov-Aho.

Det dumma med hela situationen

Skrivet av Björn - Publicerad den 1 oktober, 2010 i Okategoriserade. 1 Kommentar

Först av allt. Underbart att läsa kick off i dag. Skönt kaxig ton på första textsidan.

Esse avslutar sin ledare:  ”forza Jaro, nu kör vi över TPS”.

I införtexten av  Svenlin: ”TPS är känt för att ha medgångssupportrar både i ishockey och fotboll, så räkna med att det kommer vaja svartvita flaggor på bortaläktaren”.

Fint att esse bjuder på lite tändvätska. Det andra citatet är sant och förtjänar att komma fram. Jag har sett en hel del av TPS genom åren och vet att såväl Åbohallen som gamla Kuppis ekar öde så fort en svacka infinner sig. Senast  i höstas efter ett par segrar i kendoslutspelet började allsköns åbobor dyka upp under stenarna bara för att proklamera sin eviga kärlek till laget som de alltid följt. Några förluster in på den nya säsongen är de borta igen.

Men nu är det två dagar till match och medgångssupportrar och ishockeyframgångar saknar så klart all betydelse. I stället är det läge för en annan frågeställning. Nämligen, när ska man egentligen kunna njuta av att leva med det fotbollslag som är FF Jaro?

I vanliga fall handlar säsongen om en enda lång kamp om överlevnad. Såväl sportsligt som ekonomiskt. Man drömmer om att säsongen ska ta slut. Att Jaro klarar kontraktet och vi supportar får några månaders andhämtning innan allt börjar om igen. Vi står där mitt i bottenstriden och tänker ” om vi bara kunde vara med i toppen någon gång så vi slapp denna nervositet”.

Well, nu är vi där och jag är ett större vrak än någonsin. Den starkaste känslan är rädslan att bli besviken. Den typiska finska känslan som gör att vi så ofta är sämst när det gäller. Jag önskar att jag kunde glädjas på allvar över medaljstriden. Men det går bara inte. Efter MyPa matchen kände jag njutningen några timmar. Men sedan förflyttade sig tankarna till TPS-matchen. Ångesten gjorde comeback. Det positiva är att jag knappast är aktuell för startelvan. Benen hade förmodligen vikt sig redan på löparbanorna.

Hur hanterar ni situationen?

Det andra positiva är att Jaro har visat att de har den mentala styrkan att gå ut och prestera i skarpt läge. Det visade man mot JJK, det visade man mot MyPa. Nu är det dags att visa det mot TPS.

Nu räknar vi timmarna mot årets match, 56 just nu. Knappt 56.

Alla till Centralplan på söndag.

”Forza Jaro, nu kör vi över TPS”

Några ord om en match

Skrivet av Björn - Publicerad den 29 september, 2010 i Okategoriserade. 0 Kommentarer

Jag vet ju inte vad ni gör på dagarna. Själv gör jag inte så väldans mycket. Läser en del studielitteratur. Tänker tillbaka på en vändning. Tänker framåt på en nyckelmatch, på medaljer, på Europa. Jag sluter ögonen och ser drömscenarier spelas upp i mitt inre. Öppnar ögonen och konstaterar att jag inte har en aning om vilken medieforskningsmetod jag nyss läste om eller vad den egentligen gick ut på. Tankarna var tydligen på annat håll.

Kort och gott. Jag sitter här i en lägenhet i Vasa och håller nån liten tumme för ett i mångas ögon obetydligt småstadslag.

Det är rätt spännande nu. Väldigt mycket kan avgöras på söndag. Från det värsta att Jaro förlorar samtidigt som Honka och KuPS vinner. Då är drömmen plötsligt mer avlägsen än Tommi Pikkarainens framgångar i ett lag som inget förtjänar. Till att Jaro vinner och att KuPS och Honka förlorar mot Tampu och Lahti. Det värsta är att båda scenarierna är fullt möjliga. Det är det som gör allt så ovisst och obehagligt.

Såhär ser det alltså ut inför söndagen.

HJK 23 13 7 3 39-16 46

Honka 23 12 4 7 40-29 40

TPS 23 11 6 6 40-25 39

KuPS 23 12 3 8 38-33 39

FF Jaro 23 11 5 7 39-27 38

3.10: Jaro–TPS, Tamu–KuPS

4.10: Honka–Lahti

Vad jag tror?

Tjaa, när ni nu frågar. Jag tror på något mittemellan mardröm och önsketänkande. TPS är i mina ögon seriens bästa lag för tillfället. Bröderna Riski, Mika Ääritalo och Jonatan Johansson är i slag och har spelat ut allt motstånd i deras väg de senaste veckorna. Kanske kan man hoppas på en liten reaktion efter cupvinsten förra veckan.

Men hur bra TPS än må vara är det inte riktigt läge att döma ut Jaro. Det har laget visat gång på gång under säsongen. Den mentalitet och vinnarinstinkt som Yere pumpat in i det unga orutinerade laget visade sig i all sin glans i matchen mot JJK. Det känns bra att veta att det nya Jaro kommer att gå ut mot Finlands bästa lag med avsikten att hålla bollen i 90 minuter.

Det går att spela så om man har Xavi på mittfältet säger de flesta.

Det går att spela så om man har Markus Kronholm säger Alexei Eremenko.

Med det sagt tror jag på oavgjort i Jakobstad. Jag tror att Lahti kniper en poäng i Esbo och att KuPS förlorar i Tammerfors.

Till sist: Jaro har en fantastisk möjlighet nu. Klubbens två viktigaste matcher på väldigt länge väntar bakom hörnet. Först TPS, sedan KuPS. Vinner vi båda tar vi medalj. Vinner vi den ena borde vi nå Europa.

Till allra sist: Ingen stannar hemma på söndag. Vädret ska vara okej, enligt prognoserna slipper vi regnet. Det innebär att samtliga läktare, såväl sol som skuggsidan bör fyllas. Allt under 3000 är en skymf mot vårt lag.

Drömmen som vägrar dö

Skrivet av Björn - Publicerad den 21 september, 2010 i Okategoriserade. 1 Kommentar

Då så. Dags dags att vakna Jakobstad.

Det är höst.

Det är fyra matcher kvar.

Drömmen om medalj har plötsligt blivi konkret.

Jag trodde att det skulle bli en dålig säsong när hemmaformen vägrade infinna sig i början av sommaren. Men laget reste sig och började plocka trepoängare på centralplan. Jag trodde att medaljchansen var borta efter poängförlusten i det andra derbyt mot VPS. Men än en gång har detta fantastiska lag rest sig och gjort en höst som är så imponerande att jag knappt tror att det är möjligt. Elva poäng på de fem senaste matcherna. Fyra av dem utan finska ligans bästa spelare som numera är skotska ligans bästa spelare.

Nu är det dags för Jakobstad att öppna ögonen. Vi har fyra matcher kvar. Tre av dem på hemmaplan. Närmast väntar MyPa, en match som är bara tre dagar borta. Själv har jag svårt att tänka på något annat. Med jämna (och täta) mellanrum kommer jag på mina tankar med att befinna sig vid fredagskvällen.

Nu förtjänar Jaro stadens stöd. Inte bara för att laget mot alla odds har blandat sig i medaljstriden. Tack vare ”Yere” spelar Jaro finlands vackraste fotboll.

Vakna Jakobstad, drömmen fortsätter ändå.

På fredag träffas vi alla vid centralplanen för att stöda Jaro i kampen för en första historisk medalj.

Vackrare än såhär blir det kanske inte

Skrivet av Björn - Publicerad den 30 augusti, 2010 i Okategoriserade. 0 Kommentarer

Jamendåså. Hösten är här och vi börjar med två konstateranden.

1. Vi har en blogg som ligger och skräpar.

2. Så kan vi inte ha det.

Med dessa fakta i bagaget vänder vi oss till dagens två stora begivenheter. FF Jaros magiska föreställning på Ratina. Och det vemodiga konstaterande att det samtidigt handlade om Loshas avskedsnummer i den röda tröjan.För den här gången.

I själva matchen var det ju inget snack. Klasskillnad. Jaro var numret större offensivt. När Tamu med Petrescu, Hjelm, Kangaskolkka och de andra mest var tröga och fantasilösa var Losha, Ymer, Papa och Zézé sprudlande. Det var spelglädje och briljans. Det var bara när Jaro släppte in det onödiga målet och minuten senare när vi sjabblade bort ett gyllene läge som det kändes som om det kunde glida oss ur händerna. Annars var det full kontroll, tillbakalutat läge och en ständig väntan på nästa mål. Tamu behöll stoltheten så länge de accepterade en förlust och jobbade defensivt för att hålla nere siffrorna. När de flyttade upp laget en bit in i andra halvlek var det bara en tidsfråga innan Jaro skulle krossa det själlösa laget från Tammerfors.

Och som det gjordes.

Ymer som gör bort Ojanperä och hittar Matrone som var fantastisk i dag (synd att han är avstängd mot HJK).

Makku som får göra sitt första ligamål någonsin. Inför säsongen dömde jag ut hans chanser att ta en plats i laget. Så fel jag hade. Så glad jag är över det.

Loshas och Zézés chippar. Världsklass. Förnedring av Kaven som stod där som en annan fågelholk och undrade vad som hände.

Till slut blev det alltså 4–1 på bortaplan mot ett av seriens mest profilstarka lag. Två poäng till bronset och en rejäl buffert neråt. Men nu väntar nya tider. Tider utan Eremenko jr.

Man kan så klart säga att laget inte bara är Losha. Att det spelades fin fotboll redan innan lånens ankomst. Att vi besegrat TPS och MyPa utan Eremenko. Men hur man än vrider och vänder på det kommer vi inte ifrån att Jaro är ett annat lag utan sin stjärna. Jag tänker i varje fall hålla mig lugn och inte börja prata medaljer och europaspel. Det blir tufft.

Men hur det än går kommer jag alltid att minnas den här kvällen. Kvällen då Jaro utklassade Tamu på bortaplan. Kvällen när  Losha chippade in bollen i bortre hörnet och kysste världens vackraste klubbmärke.

Tack för allt Losha och lycka till i Skottland.

Tack för drömmen ni har gett oss Jaro. Vi behövde den.

Glimtar av en seger

Skrivet av Robin - Publicerad den 3 augusti, 2010 i Okategoriserade. 0 Kommentarer

Hann inte iväg till Jeppis för matchen idag och fick snällt betala sju euro till Urho-TV för att se Jaro möta Haka hemma. Naturligtvis fungerade inte aktiveringskoden, och jag missade de åtta första minuterna och således också Zezes inledningsmål. Sedan ville min internetanslutning inte fungera och jag såg inget av de två följande målen i direktsändning. När jag äntligen fick nätet att fungera i halvtid var matchen i princip över och det fanns ingen spänning kvar. Hela första halvleken såg jag bara glimtar av.

Nå, det är inte värt att klaga när Jaro tar en 5-0-seger. Det är ett bra tag sedan laget har presterat sådana siffror. Närmare bestämt 2006 när TPS fick bita i gräset med samma slutresultat och Mikko Paatelainen (2), Jimmy Wargh (2) och Sasa Stevic stod som målskyttar. Utöver resultatet är det inte mycket som är sig likt i dagens Jaro och det Jaro som spelade ut TPS på Centralplan. Då låg Jaro tionde (av tretton) och segern var den andra för säsongen. Nu ligger man ensam femma och har tack och lov börjat vinna på hemmaplan också.

Med ensam femma menar jag naturligtvis att Jaro har lämnat VPS bakom sig även poängmässigt (inte bara i målskillnad som det har varit de senaste omgångarna). Faktum är att när VPS har kunnat spela på Jaros resultat, har de i stort sett presterat exakt likadant resultat som Jaro under den här sommaren. Sedan 11.6 har VPS spelat varje match efter Jaro inom omgången. I sju omgångar har de alltså fått spela på Jaros resultat. I sex av dessa har de kommit av planen med exakt samma poäng som Jaro mäktat med innan. Enda gången de inte klarade av det slog Jaro MyPa  medan VPS endast klarade oavgjort mot seriejumbon FC Lahti efter ett snöpligt (för Vasalaget i alla fall) kvitteringsmål i sista minuten.

Varför är det här intressant? Jo, för att nu, när Jaro istället får spela på VPS:s resultat och VPS förlorar, då slår Jaro till med en 5-0-seger. Kanske det inte har snurrat i huvudet på spelarna, men det är kul med jämförelser. Dessutom är det en utmärkt utgångspunkt för derbyt som är på kommande. Det spelas 16.8 på Sandviken i Vasa och då ska förhoppningsvis 5-0 inte räcka till.

Utöver det: Hejaklacken hördes bra i Urho-TV:s sänding. Bra så!

Skadeläget

Skrivet av Robin - Publicerad den 21 juli, 2010 i Okategoriserade. 0 Kommentarer

Jag tänkte kort ta upp skadeläget i laget nu när vi precis har rundat säsongens halvvägsmärke. Vem som är skadad kan ni läsa på Jaros hemsida, vad jag tänkte ta fasta på är istället de som finns att tillgå som reserver.

För tillfället har laget ett ganska stabilt försvar, som dessutom har släppt in ett mål på de fem senaste matcherna. Tacksamt nog är det inga större skador i försvaret. Att Sarajärvi är skadebenägen vet vi sedan tidigare, men Matrone har gjort ett utmärkt jobb på högerbacken och Aho-Vasilijev är säkra som få i mitten. Tillman Groves offensiva sida är lika bra oberoende om han spelar vänster back eller vänster ytter (troligen höger också). Vellamo är matchotränad och behöver tid i JBK. Får han det? Nosse ger mig tyvärr nervösa ryckningar varje gång han kommer in på plan.

I mitten är det just nu lite trångt. När Losha spelar där han spelar bäst – som spets i mittfältstriangeln – finns det inte plats för Xhaferi. Ymer spelar helt enkelt inte lika bra i den defensiva rollen. Kronholm gör sitt. Ser ibland lite långsam ut, men sett till att det är hans debutsäsong gör han det bra. Fysiken får han dock jobba med till nästa år. Då är alltså Björkstrand kvar i den andra defensiva rollen, som jag – baserat på de matcher jag sett – tycker han gör bättre än Xhaferi, dock utan att glänsa. Jari Sara vore en utmanare för Björkstrand om han bara vore skadefri.

Det är helt klart i anfallet som laget har sina största problem. När Losha lyfts upp som anfallare är det naturligtvis för att han är bästa valet av de hela spelarna. Dock är det inte ultimat för Jaros spel som förlorar en dimension när Eremenko jr:s passningsfördelning försvinner från mittfältet. På ytterpositionerna är Mannström och Zeze klara förstaval, med en helt okej uppbackning av Niang och möjligen då Grove beroende på försvarssituationen. Centerpositionen är dock ett frågetecken. Danko Fellman verkar överhuvudtaget inte få chansen i Jaro mera i år. Såg honom i JBK:s 3-0-förlust mot Kiisto och han verkar inte utvecklas särskilt mycket under Yere, såsom det nu ser ut. Med Haanpää, Meyer och Bäckman långtidsskadade och Sundqvist osäker på spel ser det mörkt ut på den här positionen. Vem vågar kliva fram och ta ansvaret?

När det gäller Jaros spelare i JBK så har jag visserligen bara en match att döma från, men ungefär så här såg det ut mot Kiisto: Jari Sara (som spelade endast i första halvlek på grund av skadekänning) dominerar fullständigt på division 2-nivå. Han öppnade upp spelet och gav de andra spelarna tid att röra sig och skapa ett vackert spel. Jag har alltid gillat Sara och hoppas för både hans och Jaros skull att han får vara frisk nu. Thomas Kula spelade briljant när Sara var på planen, men i och med att matchtempot sjönk när Sara byttes ut började Kula göra enkla misstag och gick bort sig helt. Kan utvecklas bra, men behöver tid ännu. Daniel Fellman gjorde ingen lysande match. Han var ganska osynlig matchen igenom, förutom ett målläge i första som han borde ha satt. Johan Brunell ser ut att kunna bli något bra i försvaret, med tanke hans längd. Behöver däremot mera fysik för att klara av ligan. Jesse Öst i målet gjorde (förhoppningsvis) säsongens sämsta match mot Kiisto. Det var två individuella dundertabbar som gav Kiisto deras två första mål. Baserat på den matchen är jag glad att Teles har börjat spela bra igen.

Sedan vill jag tacka laget för Lahti-matchen och säsongens andra hemmavinst. Bättre spel har jag sett Jaro spela, men effektiviteten hittades och det var skönt.